“In the End, we will not remember the words of our enemies but the silence of our friends.” - Martin Luther King
Året är 1942 och i början av april sitter en ung Lale Sokolov (huvudpersonen i den här historien) på ett tåg avsett för boskap, mot en okänd destination. En känsla av sorg fyller rummet, Lale är inget undantag, han har precis tvingats lämna sin familj i Slovakien.
Kriget hade varit så långt borta under de första åren och ingen kunde ha trott att den slovakiska regeringen skulle utlämna sina egna medborgare till ett främmande land. Ändå är han här, på väg till en okänd plats utan att veta vad framtiden har att erbjuda. Han är förbryllad över det faktum att slovakerna skulle vända sig mot sina egna, på så kort tid. Ingen kunde ha förutsett detta. Hans barndomsvänner var emot honom, hans kollegor var emot honom. Slovakien, kanske till och med Europa, var emot honom på grund av religionen han föddes in i. Aldrig, aldrig har Lale sett sig själv som en religiös man, men nu tycks han betala priset för att vara jude, inget som först kom till minnet när han frågades om sin identitet.
Han är välklädd jämfört med resten av folket, så av någon anledning riktas frågor hans väg, frågor som han inte kunde svara på. Han sätter på sig ett modigt ansikte och döljer i hemlighet sina bekymmer bakom ett lugnt uppträdande. Lugn, det är vad "rummet" behöver, men inget det kommer att få. Människor från alla delar av samhället: rika, fattiga och medelklass kurrade alla ihop som djur. Ingen kommer undan det tyska rikets vrede, ingen.
Skriken fyller luften när alla trycks ut ur tåget. Kaos. SS skriker våldsamt. Som tur är, kunde Lale redan tyska. Ett faktum som han vägrar släppa vidare till SS. Han hjälper andra att förstå. Så småningom tilldelas alla ett block, hans är block 7.
Detta är den osedda historien om Auschwitz. Den mänskliga sidan av historien. Alla har hört talas om det tyska rikets förräderi och omänskliga handlingar, men inte om de berättelserna om de modiga människor som trotsade dem. I det här fallet genom att inte dö. Vi ser vänlighet och människor som gör det yttersta för att hjälpa andra. Till och med sätta sitt eget liv på spel för att hjälpa de behövande. Vi ser människor på båda sidor av berättelsen och får därmed en förståelse för vad som hände i en omfattning som är större än vad någon historiebok någonsin kunde berätta för oss. Det här kapitlet i andra världskriget är så mycket mer än siffror och data, det finns ingen frontlinje som skjuter fram och tillbaka, inga soldater eller strategiska drag. Det finns bara människor och deras handlingar. Så ofta tillåter vi oss själva att glömma människorna i den här historien.
"This is the unseen story of Auschwitz"
Vi följer en berättelse om en ung man som står inför döden i och inte ger upp trots alla motgångar. Han behåller sin vilja att leva när så många ger upp. Boken är fullspäckad med vändningar nästan alltid oväntade och farliga, ofta när vi minst anar dem, när Lale minst anar dem. Det faktum att huvudpersonen är så omedveten om vad som kommer att hända härnäst bidrar till bokens spänning och förväntan. Eftersom den är baserad på en verklig historia kan författaren inte göra något kvickt eller intellektuellt slut. Vi som läsare är investerade i berättelsen och bryr oss genuint om vad som händer med dess karaktärer, vilket gör att vi känner oss nervösa eller rädda inför kommande händelser. Vi försöker förutsäga vad som händer härnäst, spela upp olika scenarier, överraskade när vi får mer information.
Sammantaget breddade boken min förståelse av livet under andra världskrigets och jag hoppas att den kommer att göra detsamma för dig. Eftersom det är en verklig berättelse baserad på sanna historiska händelser, sympatiserar vi som läsare med dess karaktärer på en annan nivå i motsats till fiktiva berättelser. Boken är ögonöppnande med en mer avslappnad stil språkmässigt. Den är spännande och skrämmande på samma gång, vilket gör den till en fantastisk läsning för alla som är intresserade av ett mer mänskligt förhållningssätt till historiens återberättande.
av Edward DP23
översatt av Elsa DP21