Den 6 februari inträffade den ökända jordbävningen i Kahramanmaras, med en magnitud på 7,8, i södra Turkiet och norra Syrien klockan 1:17 GMT. Styrkan av denna jordbävning bara tredubblades; det följdes av ett efterskalv med magnituden 6,7 bara 11 minuter senare (plus mer än 1 000 andra efterskalv), men detta var inte slutet. En annan jordbävning, orsakad av den första, hade en magnitud på 7,5. Det som den första jordbävningen hade skadat, tog den andra ner helt och hållet, vilket lämnade båda länderna i ett kritiskt tillstånd. Katastrofen har dödat tusentals människor, drabbat tiotals miljoner (exempelvis gjort dem hemlösa, utan grundläggande behov, skadade eller om de har förlorat nära och kära) och fullständigt förstört städer och vägar. Från och med den tolfte har dödssiffran, efter att ha ökat snabbt, nått över 33 000 (cirka 29 605 i Turkiet och mer än 4 500 i Syrien).
Epicentrumet för dessa jordbävningar låg nära Kahramanmaras, respektive Elbistandistriktet, och de nådde tio provinser i det tätbefolkade södra Turkiet. Detta är den starkaste jordbävningen som har drabbat Turkiet sedan 1939 och är en av de dödligaste jordbävningarna under de senaste decennierna. Turkiet ligger precis ovanpå den lilla och därför farliga anatoliska plattan, och den hade en förbindelse med de arabiska och afrikanska plattorna. Förkastningslinjen den bröt var cirka 100 km lång. Skakningarna var så kraftiga att de till och med nådde Libanon och orsakade skador på eller förstörde några byggnader.
Den turkiska regeringen upprättade omedelbart ett tre månader långt nödläge, skickade tusentals räddningsarbetare och fordon och satte upp tält för flyktingar. Skolor och universitet har stängts under den bestämda varaktigheten av två veckor, och det har även nationella mästerskap. Den turkiska regeringens svar på jordbävningen väckte dock upprördhet från landets folk vid Erdoğan, den turkiska presidenten, eftersom det av många överlevande inte alls anses vara tillräckligt. Erdoğan har visat missnöje mot de motreaktioner och "förtal" han har utsatts för, genom att förneka fel från hans sida och till och med avaktivera Twitter i Turkiet. Twitter är den sociala medieplattform som har bidragit mest till de diskussioner människor har fört på nätet om situationen. "Det blir som det blir, det här är en del av ödets plan," sa han till någon när han besökte staden Pazarcık.
I Syrien lider man lika illa, om inte värre. Jordbävningarna drabbade Syrien på den plats där redan fördrivna människor från rebellkontrollerade områden (på grund av inbördeskrig och relaterade konflikter) försökte återhämta sig igen, vilket återigen satte dem i fara. Syrien vädjar om humanitärt bistånd från FN och andra organisationer och har begärt ännu mer bistånd från EU. EU:s stöd till Syrien motsvarade dock inte den höga graden av antalet drabbade syrier, som redan varit i behov av samma stöd på grund av att de drabbats enormt av kriget. Det som bromsade biståndet till dem ännu mer var den nästan helt stängda gränsen mellan Turkiet och Syrien, som öppnades av Turkiet av Bab al-Hawa Crossing den åttonde, och de sanktioner som västländer satte mot det sistnämnda landet. Syrien har anklagat EU för att inte hjälpa dem, vilket EU, som anser att deras stöd inte är tillräckligt men definitivt inte slarvigt heller, inte höll med.
Skälvningarna må ha upphört, men båda länderna kämpar fortfarande med skadorna. Människor räddas ännu från spillrorna, en hel vecka sedan tragedin började. Dessutom gör vägbanorna inte som förstörts det lättare att transportera förnödenheter och behov till de överlevande, vilket skjuter upp och försämrar återhämtningen ännu mer. Utplånade städer kommer tyvärr att ta år att återuppbygga, och det uppskattas vara en skada på 84,1 miljoner USD (882 miljoner SEK). Dock finns det hjälpgrupper - finansierade av både regeringen och donationer - som arbetar för att underlätta återhämtningen, som exempelvis Kurdiska Röda Halvmånen, Internationella Röda Korset, OCHA och många fler.
av Roj